Strandvägen 41

Strandvägen 41/Sergeanten 6 byggdes år 1890-1892. Arkitekten bakom huset är J. Laurentz och han har gjort en fasad som går ihop med de övriga husen i samma kvarter som vetter mot Strandvägen.
Byggmästare och byggherrar skiljer sig dock åt mellan de olika husen. Till Strandvägen 41 delade två personer på uppdraget, J. F. Göransson och K. W. Gustavsson.

Huset är ett av hörnen i den långa tegelbyggnaden som har dekorationer i form av lister runt fönster och hörnmarkeringar i ljus slätputs. Sockeln har de täckt över med spritputsad granit som de blandat med kalksten. Eftersom huset är ett hörnhus så finns det även ett hörntorn med en stor balkong på översta våningen. Balkongen har en magnifik utsikt över hela Djurgården och Nybroviken.
Att placera en balkong på översta våningen i ett så högt hus som inte hade hiss var väldigt ovanligt. Då ansågs de översta våningarna inte så fina eftersom man fick gå väldigt långt i trapphuset vilket tärde på krafterna.

Porten har franska tvådelade trädörrar och en stor dekor runt sig i renässansstil. Runt dörren har de format kalkstenen som en rektangulär ram runt porten med utsirade detaljer som pryder båda sidorna av ramen. Över den rektangulära porten finns ett halvmåneformat fönster som omsluts av ett valv.
Valvet går ihop med det rektangulära ramen i underkant och det detaljerade smidet forsätter uppåt och omger även det halvmåneformade fönstret. Innanför glaset finns smidesdetaljer som utgör fina snirkliga mönster i stil med den nationalromantiska trenden. Hela porten avslutas i uppkant med ett rakt parti som går ut en bit från fasaden liknande ett litet tak.

Väl inne i huset sätter man fötterna på ett svart/vitt marmorgolv. Även väggarna är i marmor och de är dekorerade av höga pelare och valv.
Det placerades ut stora gipsskulpturer som är influerade av den italienska och grekiska renässansen.
Taket är i kassettform med uppdelade i dekorerade fält.

Det dröjde länge innan detta hus byggdes om eller renoverades. Så sent som 1927 installerades centralvärme och de väntade ända till 1955 med att sätta in en hiss.

Källor:
Stockholms Stadsmuseums faktarum