I den bortre delen av Strandvägen räknat från Nybroplan, ligger förbindelselänken mellan Östermalm och Djurgården, den vackra Djurgårdsbron.

Den nuvarande bron i järn byggdes 1896 och var som en port till den stora världsutställningen som invigdes 15 maj 1897. Världsutställningar var vanliga vid den tiden och skulle visa vad Sverige kunde erbjuda inom industrialismen.

Dåtidens kändisarkitekter

Världsutställningen i Stockholm blev välbesökt, 1,5 miljoner besökare kom till Djurgården innan den stängdes 3 oktober 1897.

Besökarna förundrades över de byggnader, som huvudarkitekterna Ferdinand Boberg och Fredrik Lilljekvist hade ritat. Båda var den tidens kändisarkitekter, Boberg hade bland annat ritat de gamla gasklockorna i rött tegel vid Ropsten och Fredrik Lilljekvist är mannen bakom jugendpalatset Dramaten vid Nybroplan.

Men själva Djurgårdsbron byggdes av Bergsunds mekaniska verkstad och konstruerades av ingenjören Carl Fränell och brofästena och kandelabrar på bron ritades av arkitekten Ernst Josephson.

Gudarna vaktar bron

Skulptören Rolf Adlersparre är mannen bakom de fyra skulpturer, med gudar ur den nordiska mytologin, som vaktar brofästena både åt Strandvägen och åt Djurgården.

De fyra är Heimdall, Frigg, Freja och Tor som har sin hammare Mjölner över axeln.

Tor vaktar Djurgårdsbron. På axeln har han sin hammare Mjölner.

Redan från början var Djurgårdsbron en bred bro med plats för bilar, spårvagnar, cyklar och fotgängare.

Så imponerande var inte de tidigare broar som funnits på ungefär samma plats, som den nuvarande Djurgårdsbron.

Kungen sänkte träbron

Enligt vissa uppgifter kan det ha funnits en bro redan på 1620-talet, och med hjälp av gamla kartor vet man säkert att en bro fanns 1696.

1730 fanns en träbro, Fredrikshovsbron, men den höll bara i 15 år då kung Fredrik I med uppvaktning åkte över bron och den säckade ihop under tyngden.

Sedan följde en ny träbro, en järnbro och till sist den fina Djurgårdsbron, som vi kan se idag.